Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag: Fri, eller aldrig ser du mig åter. Nå väl, min
dräkt bör säga Thora, att jag hållit ord.»
»Fri?» upprepade Thora, sprang fram och fattade hans
arm. »Fri?» återtog hon med sönderslitande smärta. »Nej,
du bedrager mig åter», tillade hon och släppte armen.
»Jag är fri; fri som fågeln i luften; och nu är du min,
min, om även alla himmelens eller avgrundens makter
skulle ställa sig emellan oss, du är ...»
»Gift!» svarade Thora. »Jag är gift’, sade du mig en
gång, och mitt hjärta brast därvid. Nu är det jag, som
ställer dessa ord, lik en skiljemur, emellan oss.»
»Du skulle då älska denne man, som så likgiltigt
övergivit dig?» Axel bleknade.
»Jag älskar ingen. Jag är (bedragen på aflt och av alla.»
Thoras ton var iskall.
»Thora, det är icke så! I samma stund du skulle
upphöra att älska, upphörde även ditt hjärta att slå. Dina
ögon tala ett sannare språk än dina läppar. Jag har läst
i dem, att du ännu älskar mig lika varmt som fordom.»
Under det Axel så talade, fäste han på henne sina ögon;
men Thora vände sig häftigt bort och ilade till
kabinetts-dörren.
Axel störtade efter och fattade hennes hand.
»Tag tillbaka dina ord och tro icke, att jag av dem
låter missleda mig. En kärlek, sådan som min, är
okuvlig ; den dör aldrig, utan kan endast övergå till hat. Thora,
lägg handen på mitt trogna hjärta och räkna dess slag.
Det har, ifrån den dag jag första gången såg dig,
uteslutande klappat för dig. Vaken eller drömmande, i Europa
eller Afrika, överallt medförde jag din bild och min allt
annat uppslukande kärlek. Säg, kan du ännu förneka
din? Jag bönfaller: Var sann! Låt mig, efter så många
års trohet och lidande, få höra de ord, som skola utplåna
alla de kval jag uthärdat. En blick, ett enda tecken av
medlidande till tröst emot den marterande föreställningen,
som varit nära att beröva mig förståndet; att du, mitt
hjärtas dyrbaraste skatt, tillhör — en annan.» Axel hade
fattat Thoras händer.
Arma Thora, du var icke vuxen en sådan strid!»
Med ögonen försänkta i hans, kvarstod Thora. Alla
föresatser gåvo vika, och endast kärleken kvarstod för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
