Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreställde honom det oförsvarliga i hans handlingssätt
samt nödvändigheten av hans ofördröj liga återresa; men
allt förgäves. Nina kunde icke ens förmå honom att
skriva till Thora.
Veckor förflöto under fruktlösa bemödanden å
kaptenens och Ninas sida.
En dag, när Nina och Emil sutto allena och med iver
talade därom, utbrast han förbittrad:
»Hör upp, Nina! Jag skall aldrig återse denna kvinna,
förrän jag, långt avlägsen ifrån henne, kan visa världen,
att jag är en större konstnär än hon! Det gives ögonblick,
då min ovilja emot Thora förleder mig att önska, det hon
glömde sina plikter och förnedrade sig så djupt, att hon
alltid vore förlorad i det allmänna omdömet; ty varken
talanger eller överlägsenhet kan upphjälpa en i sedligt
avseende fallen hustru.»
»Du är mer än försåtligt dålig, som av sårad fåfänga
kan hysa dylika avskyvärda känslor, då du har ingenting
att förebrå henne såsom maka. Ett bättre öde hade hon
med sitt rika hjärta förtjänt, än det att bliva förenad med
dig!»
»Du tycker verkligen det? Men låt oss lugnt pröva
saken. Jag har ingenting att anmärka emot henne såsom
hustru, säger du. Jo, allt! Har hon väl varit min maka?
Aldrig. Nej, fri och oberoende, skydde hon kvinnans
husliga plikter och levde uteslutandie i sin atelier,
glömmande det hennes bestämmelse var, att med sin ömhet
försköna hemlivet, i stället att med sin talang förvåna
världen eller strida med mig om utmärkelse. Äga vi män
icke nog rivaler på ryktets bana, utan att behöva
igenfinna dem i vårt familjeliv, — i våra hustrur? Du
glömmer även, att den varmhjärtade Thora varit svagsint av
kärlek till en gift karl.» Emil kastade härvid en hånfull
blick på Nina.
»Det är föraktligt att komma fram med sådana saker.
Gjorde väl Thora för dig någon hemlighet av sin kärlek
och sin olycka? Lämnade hon dig icke full frihet att
bestämma över ditt öde, då hon ärligt förtrodde dig det
förflutna samt det levnadssätt hon såsom gift önskade föra?
Bedårade icke du henne med bilderna av ert åt konsten
ägnade liv? Och nu kastar du hela skulden på henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
