Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Möjligt, att jag gjorde ’det, emedan hon var skön och
jag — förälskad; men sedan jag, lik en hetsad krigare,
stritt med Thora om rykte, har jag under kampen
förlorat min kärlek. Förvillelsen har flytt, och jag inser nu
med vaket sinne, att dylika kvinnor höra förbliva ogifta.
O, om Thora ägt din kvinnliga karaktär, huru högt skulle
jag icke ännu i denna stund älska henne.»
»Det beröm du, på din hustrus bekostnad skänker mig,
innebär en förolämpning, ’vilken jag undanber mig. Hos
Thora bor långt mera verklig storsinthet och kvinnlig
försakelse än hos mig, ifall hon hade en make, som med
kärlek omhuldade henne, och icke såsom nu, en fåfäng
egöist.»
Tiden förflöt och förde Nina närmare den dag, då
hennes frivilliga landsflykt skulle upphöra.
Emil tillbragte nästan uteslutande sin tid hos Nina,
oaktat all den köld han rönte av henne, såväl som av
kaptenen, vilken var ytterst förbittrad på honom. Alla
kaptenens påminnelser, att Emil icke var kommen till Rom
för att sällskapa med dem, utan för att arbeta,
besvarade han därmed, att han fick god tid när de hade rest.
Emellan Nina och Hugo hade blivit överenskommet, att
de vid slutet av augusti skulle sammanträffa i Hamburg på
hotell ***, ifall Hugos känslor efter den långa skilsmässan
förblivit desamma.
Dagen före avresan från Rom, då Nina var sysselsatt
med finpackning, steg Emil in.
»Avresan sker således i morgon?» frågade han och
kastade sig ned på en stol. Morbror Anton var utgången.
»En besynnerlig fråga, då du hört det hela tiden»,
svarade Nina.
»Huru ödsligt blir här icke då du rest.»
»Nåväl, återvänd till din hsutru», sade Nina.
»Aldrig! Nämn henne icke, ty du förbittrar därmed
min själ. Det är hon som drivit mig i landsflykt.»
Kaptenens ankomst avbröt allt vidare samtal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
