Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ung fattig flicka av adlig börd utgjorde hennes
sällskap. Fröken läste högt för grevinnan.
»Jag har aldrig hört någon läsa med mindre expression
än Constance gör. Jag känner mig alldeles fatigerad av
hennes prononciation», utlät sig grevinnan med en tydlig
anstrykning av dåligt lynne.
»Min nådiga grevinna ...» stammade fröken.
»Hon behöver icke urskulda sig, lägg bara bort
boken; jag vill icke höra mera.»
Fröken -lade boken ifrån sig och tog ett handarbete.
»Vad är klockan?» frågade grevinnan.
»Hon är Sju, fru grevinna.»
Med detsamma hördes en vagn köra upp till
byggnin-gen och stannade vid trappan.
»Något besök», utlät sig grevinnan med en ljusning i
de stolta dragen, ty allt hennes högmod hindrade icke
ledsnaden att vara en vardagsgäst i hennes hus.
En betjänt anmälde greve Örnhjelm, och strax -därefter
stod Hugo, vördnadsfullt bugande, inför modern. Över
hennes ansikte gled en skiftning i rött.
Greve Hugo hade, sedan uppträdet hos Nina, varit
förbjuden att visa sig för modern, så framt han icke avsade
sig sin kärlek till den förra.
»Huru befinner mamma sig?» frågade Hugo och kysste
grevinnans hand.
»Som du ser, väl; men vad för er dig hit, då du känner
min vilja?»
»Om mamma täckes bevilja mig ett enskilt samtal, skall
allt bliva förklarat», svarade Hugo.
»Lämna oss, Constance», befallde grevinnan, och med
synbart nöje efterkoms tillsägelsen.
»Nu äro vi allena», återtog grevinnan kallt.
»Varför detta kalla språk mot er son, då han kommer
för att bedja er förlåta och glömma det som passerat. Jag
behöver icke säga, huru djupt detta missförhållande
smärtat mig.»
»Det gläder mig, att du ångrar dig, emedan det
innebär ett tyst erkännande, att du också inser omöjligheten
av en förening med den där aktrisen.»
»Mamma missförstår mig. Jag står här ödmjukt
bedjande om tillgift för vad emellan oss båda förefallit; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
