Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke för det jag till maka tager den kvinna jag anser
värd därtill.»
»Du ämnar således?...» Grevinnan reste sig för att
lämna rummet.
»Stanna, jag ber, vi måste nu rätt förstå varandra.
Under mitt ’vistande i Munchen emottog jag dessa brev
från en okänd och med ett anonymt brev, varuti jag
uppmanas att förskaffa Amalia Heyses dotter de lagliga
rättigheter hon genom mamma blivit berövad. Breven äro
skrivna av mamma till en ifru Heyse. Jag vill nu
återlämna dem till mamma och även söka glömma det min
mor gjort sig skyldig till ett grymt svek för att störta
en värnlös kvinna. Min mor, giv mig er välsignelse till
det äktenskap jag ämnar knyta och låt icke stoltheten
skilja oss åt. Nina fordrade, för er skull, ett års uppskov
av vår förening. Hon önskade, att jag, skild från henne,
skulle pröva mitt hjärtas känslor. Jag haf uppfyllt
hennes önskan, men nu, nu finnes icke något i världen, som
skulle kunna förmå mig att ändra beslut. Mina känslor
hava under detta år endast vunnit i styrka. Min mor,
förfölj icke min maka med ett oförtjänt hat. Se där mitt
hjärtas varmaste bön.»
Tillbakalutad i soffan, med huvudet stött emot handen,
avhörde grevinnan Hugo. Omöjligt vore, att på de kalla
dragen läsa vilka känslor som välvde sig inom hennes
bröst; endast en lindrig ryckning i ögonbrynen utvisade
att hon icke var så känslolös, som de orörliga
ansiktsdragen antydde.
Sedan Hugo slutat, betraktade hon honom en stund och
yttrade därefter med en obeveklig köld:
»Min välsignelse till ’detta förhatliga äktenskap skall
jag aldrig giva, icke heller skall jag upphöra att förakta
denna kvinna, som trängt sig in i min familj. Detta är
mitt sista ord.» Grevinnan steg upp för att lämna
salongen*
»Varför denna hårdhet, denna motvilja emot en dygdig
flicka?» utropade Hugo.
»Hennes dygder äro mig likgiltiga, men hennes börd
och samhällsställning väcka min avsky. Jag skulle kalla
en f. d. aktris för dotter? Aldrig! Behåll du dina brev;
de bevisa ingenting annat än huru rädd jag varit om vårt
8 I Passionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
