- Project Runeberg -  Passionerna /
117

(1914) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag återvänder icke i morgon; detta gyckel med mina
känslor måste hava ett slut.» Axel skyndade emot dörren.

»Axel, stanna!» ljöd det bakom honom. Han vände sig
om. Även Thora hade sprungit upp och stod nu mitt på
golvet.

Axel såg på henne och yttrade lidelsefullt:

»Thora, du gör mig vansinnig!»

En knackning på paviljongsdörren kom Axel att spritta
till; ett moln av missnöje samlade sig på hans panna.
Thora ropade åt den knackande att komma in. Det var
Lisette.

»Här är ett brev från Rom; majorskan har skickat ut ‘
det med Fredrik», sade flickan och överlämnade det åt
Thora, varefter hon avlägsnade sig.

Axel var åter vid Thoras sida och fattade brevet.

»Du ämnar väl icke gå så långt i fördragsamhet, att
du fäser detta brev. Besinna att han övergivit dig då du
var sjuk och sedan icke med ett ord gjort sig underrättad
om dig.»

»Axel, giv mig brevet; han är i alla fall min man:»

»Din man? Han, den eländige!...»

»Tyst; icke äger varken du eller jag rättighet att
skymfa honom. Giv hit, jag vill och skall se vad han skriver.»
Med en hastig rörelse återtog Thora brevet.

»Men jag vill det icke», utropade Axel häftigt och
fattade handen, varuti hon höll det.

»Vartill denna ändamålslösa strid, du bör väl inse, att
jag måste veta vad han har att säga. Kanske återfordrar
han sin frihet och skänker även mig min.»

Axel släppte Thoras hand.

Thora läste:

Min älsföade, djupt förorättade Thora!

Fåfängt söker jag ord att tolka min ånger och
urskulda mitt handlingssätt. Jag skulle ändå icke
finnas några, som kunde rättfärdiga mig och jag vill
det icke en gång, emedan jag då bleve tvungen att
avvika från sapmingen.

Jag har i mitt hjärta burit ett outsläckligt hat till
din överlägsenhet. Huru långt min avund drivit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspassio/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free