Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansiktsdrag hade kunnat kallas vackra, om icke ett hårt
och dystert uttryck vilat över dem. I de mörka ögonen
bodde en hel värld av undertryckta, men olycksbådande
passioner. Kring de tunna läpparna låg ett drag av
bittert hån.
Då Axel kom in, upplyfte gossen huvudet, men steg ej
upp från soffan där han satt, utan såg endast på honom.
Över dennes ansikte drog ett moln av missnöje.
»Varför är du här, varför väntar du på mig?» frågade
Axel strävt.
»Därför att jag vill se dig; därför att jag gör
detsamma varje kväll», blev svaret.
»Men du vet ju att det misshagar, plågar och förargar
mig att oupphörligt finna dig i min väg.»
»Jag är ju din tjänare», svarade gossen gäckande.
»Ja, emot min vilja.»
»Så-å!»
»Låt då en gång denna komedi få ett slut. Varför
iklädde du dig denna roll och tvang dig till att få följa
mig?»
»Därför att jag älskade dig! Du vänder dig bort, du
är icke nöjd med denna förklaring, som jag redan tusen
gånger givit. Rår jag väl för, att min kärlek är starkare
än din motvilja, att den tvingar mig till detta steg, ehuru
jag nog vet, att du aldrig har delat eller någonsin skall
dela den. Jag begär ju också ingenting av dig; blott att
få vara i din närhet.»
Axel betraktade gossen prövande.
»Nej, det bor icke kärlek, det bor hat i din blick. Du
förefaller mig såsom en olycksande. En inre aning säger
mig, att du för något ont i skölden. Vi måste skiljas.»
»Måste, säger du. Nej, icke förr än med döden»,
svarade gossen långsamt och reste sig upp. »Och varför
måste vi? Har jag icke tjänat dig troget? Låt oss i min* r
net återkalla vad som passerat sedan våra banor stötte
tillsammans. Huru mycket har jag icke oavbrutet arbetat på
din lycka. Då du, efter uppträdet i Liibeck reste ifrån
mig, följde jag och upphann dig i Miinchen. Varför
gjorde jag det? Jo, emedan jag ifrån vårt allra första möte
hade svurit att leva endast för dig. Jag har följt dig
troget såsom en skugga och bevakat dina steg, emedan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
