Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för dig hyste de mest glödande känslor. Du upptog hela
min själ, sysselsatte alla mina tankar. Med trots och hot
tvang jag mig till en plats hos din hustru. Nå, varför
gjorde jag det? Endast för din framtida lycka! Jag
insåg på förhand, att hon måste älska dig* och jag visste
även huru jag då skulle kunna döda henne. Åh, blekna
icke, — hör mig till slut! Jag upprepade så ofta för
henne, huru högt du älskade Thora, huru skön hon var, huru
uteslutande hon behärskade dig, och att din kärlek till
henne förmått dig söka glömska eller döden i krigets
faror. Jag visade henne klart, att du aldrig, så länge hon
levde, skulle återvända från Algier. Med få ord, jag
talade därom med så livliga färger, att jag kunde säga mig
för var och en sådan skildring hava tagit år av hennes
liv. Tre och ett halvt år därefter var hon också död!»
»Det är likväl förfärligt!» utropade Axel rysande.
»Förfärligt, säger du? Åh, nog vet jag det som är ännu
förfärligare», inföll gossen dystert. »Hon tillhörde len
släkt som...» Här hejdade han sig och for med
handen över pannan.
»Som...?» upprepade Axel, uppmärksamt fixerande
gossen.
»Som det utgjorde din olycka att vara förenad med»,
återtog denne lugnt. »Jag ville endast din sällhet; detta
var drivfjädern till mina handlingar. Utan förgift eller
något dylikt har jag löst dina bojor och var även den
första som underrättade dig att du var fri, att vägen till
Thora nu var dig öppen, och slutligen måste jag dock
med hotelser tilltvinga mig rättigheten att åter få följa
dig. Se där lönen för min möda, att bereda din sällhet,
den jag likväl svurit att bevittna, att njuta av.»
»Tyst, avgrundsande, du återför mig på tankar, som
uppväcka mitt raseri. Du ville bevittna min sällhet, och
likväl visste du, att hon redan var gift! Eländiga, du blott
bedrog mig», ropade Axel och fattade gossen med
häftighet i armen. »Förstår du, att jag vid minnet härav
måste avsky dig, och att du måste bort ur min åsyn.»
»Aldrig! Jag skulle då hämnas med att beröva dig
Tho-ras kärlek; ty j ag behöver blott gå till henne och säga, att
sedan hon blev vansinnig, lockade du mig att rymma,
emedan du, under hela den tid hon trodde sig uteslutande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
