Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnets framtida öde, gjort sig kvitt mannen. Även
intygade Casper, att Heyse överraskat Amalia och hennes
älskare. Det vore för mig omöjligt att redogöra för all
den nedrighet, som användes vid detta tillfälle.
# Dessa ivriga förföljelser uppväckte hos mig tvivel på att
Amalia verkligen var brottslig, och jag besökte henne
därför i fängelset, kort före hennes nedkomst. Det samtal jag
hade med henne övertygade mig fullkomligt, att hon var
oskyldig; men, tyvärr fanns ingenting som juridiskt kunde
bevisa det. Hon medgav, att ingen annan än hon själv
hanterat den flaska, av vars innehåll mannen ljutit döden,
samt att densamma sedan befunnits gömd i chiffonnieren,
ehuru hon icke kunde förklara på vad sätt den kommit dit.
Att få henne av lagen frikänd var och förblev en
omöjlighet, det insåg jag. Jag föreslog därför endast att få taga
hennes barn, när det blev fött, samt uppfostra det; men
med ädel fasthet avslog hon mitt tillbud, sägande:
»Nej, Tristan, detta barn, vars födelse man velat
brännmärka med en dubbel och oförtjänt vanära, skall jag
aldrig, så länge mitt hjärta klappar, lämna ifrån mig.
Förlusten av detsamma skulle beröva mig styrka att bära
mitt olyckliga öde; men om jag blir dömd att dö, bliv då
en far för mitt arma, övergivna barn.»
Jag gick från Amalia, med hjärtat uppfyllt av de mest
marterande kval, och tog vägen till min syster. Leona
hade dagen förut fått en dotter. Som hon ännu var
mycket klen, besökte jag endast hennes barn, vilket rum var
beläget i nedra våningen. Försjunken i sorgliga tankar,
satte jag mig vid den lilla nyföddas vagga, då Axel,
Leonas son, kom till mig, sägande med ett sjuårigt
förstånds naivitet:
»’Vet du, morbror, nu får jag alla farbror Heyses
penningar/
»Jag ryste ovillkorligt vid dessa ord; men lyfte gossen
upp på mitt knä och irågade:
»’Vem har sagt dig det?’
»’Mamma’, svarade gossen. ’Hon sade häromdagen, då
hon kysste mig: ’Nu blir du mycket rik, min gosse.’ Jag
frågade vad det var. Då sade mamma, att jag skulle få
farbrors alla penningar. Tänk så roligt jag skall få att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
