Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne till vilket ställe hon önskade och att för hennes
underhåll betala en viss årlig summa. Om er talades icke;
grevinnan hade, i sin iver att få undan Amalia, glömt’ att
ni fanns till. Blott några timmar lämnades Amalia att
ordna om sin avresa. Den olyckliga begagnade dem att
skriva ett brev till greven och i hans vård anförtro deras
barn, med begäran, att ni skulle bliva uppfostrad hos
hennes halvsyster, majorskan Alm. Därefter avretste hon,
beledsagad av en grevinnan tillgiven tjänare, till
Stockholm, och Leona stod där bedragen, emedan grevinnan
lovat utlämna Amalia åt henne. I huvudstaden hyrdes ett
bekvämt, men undangömt logis för Amalia och hennes
dotter, Cordula. Kort därpå uppsökte hon sin bror, kapten
Ahlrot, och anförtrodde honom, likväl utan att förråda
namnet på den släkt*, som så grymt förföljt henne, hela sin
sorgliga historia. Kaptenen övertog kostnaden för hennes
underhåll och återskickade till grevinnan de penningar hon
därtill anslagit. För andra gången hade således grevinnan
gjort Amalia till offer för sin huvudpassion: högmodet,
Amalia framlevde sitt liv i en avlägsen landsort i en
klosterlik indragenhet utan beröring med världen och utan
te-nat sällskap än sin äldsta dotter och några korta besök av
brodern. Hon återsåg aldrig Falkenhjelim, och efter ett år
hade det lyckats kapten Ahlrot att förmå greven upplösa
deras äktenskap genom att lysa efter Amalia. Hon hade
under tiden flyttat över till Köpenhamn. Genom kaptenen
hörde hon ofta talas om er. Vid sin död efterlämnade -hon
den adertonåriga Cordula, som kaptenen upptog såsom eget
barn. Detta är er mors historia vilken jag till en del fått
veta av greve Falkenhjelm. Den gottgörelse, min syster
ämnade henne, kom för sent. Nu återstod likväl den jag
var skyldig det bortbytta«barnet; men även den kom för
sent; ty Cordula hade flytt ifrän det hem hon efter
Amalias död erhållit, utan att man visste Vart. Jag återvände
till Munohen, nedslagen över det ändamålslösa av min
resa.» Generalen tystnade, och även Thora teg, ty hon
var häftigt upprörd.
Henrik yttrade slutligen:
»Men även angående Cordula torde hejpgeneralen
kunna lämna några upplysningar.»
»Visserligen; men, tyvärr, endast för att besanna den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
