Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ninas arbetsrum. Man talade om Thiers’ kejsardömets
his^pria, vilken Thora och Nina läste tillsammans.
»Napoleons härsklystnad störtade honom», yttrade
Henrik.
g,Ack nej, det var ödet!» inföll Thora.
»Qdet — vad menar du därmed? Det gives icke något
öde; vi bära i vårt inre, i vår karaktär, hela vår levnads
väl och ve.» "$’■
»Huru kan du resonnera så?» utropade Thora; »du
driver således den satsen, att människan själv skapar sitt öde?
Vilken grym förvillelse! Jag skulle tvärtom
kunn|j|fram-draga tusende bevis på, att vi alla äro underkastade ett
oundvikligt öde, vilket på förhand bestänyner gången av
vår levnad, samt redan vid vaggan utstakat de lidanden och
fröjder vi skola genomgå.»
»Att det gives en hög Försyn, som styr världen, är jag
den förste att erkänna», svarade Henrik^ »men att det för
människan gives något annat öde än hennes egen
karaktär och fria vilja, måste jag bestrida. Vi äro genom
eftergiften för våra passioner skapare av våra lidanden.»
»Jag skulle lätt kunna bevisa dig, att så icke är.»
»Nå, låt höra.»
»Tänk blott på mitt första sammanträffande med Axel
och de händelser, som därav följde.»
»Varför, Thora, taga detta exempel? Jag kan ’blott
svara därpå, att ödet vore en bra nyckfull makt, om det på
förhand hade bestämt dig, en oskyldig flicka, att bliva så
grymt bedragen och olycklig.»
»Du glömmer, att det gives människor, som redan i
vaggan äro hemfallna till olyckan», sade Thora med ett
smärtsamt leende.
»Thora, detta är, i mening du utsäger det, en
gudsförnekande livsåskådning», avbröt Hugo. »Intet moraliskt
ont sker i världen, som icke människan ådragit sig själv.»
»Så kan den t^a, vars hela liv varit en enda lycksalig
stund; men icke^en, som sett ett enda ögonblick förstöra
sitt hopp, sin tro och sin framtid. Vad hon -bör tänka om
livet, det må den säga, som genomgått detsamma.» Thora
talade med bitter smärta.
»Den bör -tro, att olyckan var en följd av egna^
förvillelser eller av en lättsinnig sorglöshet samt med’ under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
