Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade fullt medvetande af allt detta. Jag hade
mycket väl kunnat besvara Pauls ord och äfven öppna
mina ögon; men jag saknade mod dertill. Det föreföll
mig så tröstande att få hvila vid Pauls bröst, att
slippa möta min fars ögon eller besvara hans frågor.
Paul lade mig ned på bänken i stugan. Han kysste
mig, och dervid föllo några tårar ned på min panna.
Detta rörde mig. Jag slog armarne om hans hals
och började storgråta.
Då min mor en stund derefter återkom från byn,
fann hon oss slutna i hvar andras armar.
Yid åsynen af Paul förstod hon, att mannen var
hemkommen. Den stackars qvinnan suckade.
Paul berättade henne i korthet, att då far och han
kommit nära Löfdungen, hade de fått se mig i fejd med
Janne. Paul hade velat skynda fram för att bistå
mig, men faderns starka hand hade fastnaglat honom
på stället. De blefvo åskådare af, huru jag genom min
vighet en lång stund höll min angripare på afstånd. Det
var först, när svarta Stina blandat sig i saken, som
far skyndat fram och hindrat henne från att slå mig
förderfvad.
Min mor hade tagit mig på sina knän och smekte
och klappade mig, under det hennes tårar runno utför
kinderna.
Hon grät, men tyst, utan suckar eller snyftningar.
Det var den bittra smärtans stumma utgjutelse.
Jag lindade mina armar om hennes hals och sökte
trösta henne dermed, att det ej gjorde så fasligt ondt,
när svarta Stina slog mig. Naturligtvis tog jag for
af-gjordt, att hon grät öfver att jag blifvit slagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
