Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått betalt för att Janne fick stryk. Er man ska’
mista knoppen, alldeles som Barsk, och sedan får ni
nöja er med, att bjms folk pekar fingret åt mördarbyket.“
Af länsmans, fortfor Paul, — har jag hört, att hon och
Janne gått till Gefie.
Jag andades lättare. Tanken på Janne och svarta
Stina hade mycket oroat mig.
När jag blef frisk, höll Paul mig ändå instängd
och ville alldeles icke tillåta mig gå utom stugudörren,
ehuru jag var fullkomligt återstäld. En dag sade Paul
åt mig:
— Conny, vi kunna icke stanna här; folket tycker
icke rätt väl om mördares barn, utan man pekar fingret
åt oss. Yi skola derfor begifva oss härifrån och
försöka förtjena vårt uppehälle, så att du kan få lära något,
såsom mor önskade. Stugan här kunna vi icke sälja;
ty mor sade på sin dödsbädd, att vi skulle behålla den.
Kanske komma vi åter en vacker dag, och då är den
bra att ha. Nu begifva vi oss af i morgon och det helt
tidigt; ty svarta Stina har kommit hem i går afton,
och hon har ej något godt öga till hvarken dig eller
mig.
Yid underrättelsen att Stina var återkommen
saknade jag all lust att dröja till morgonen, utan började
bedja Paul, att vi skulle anträda vår vandring redan
denna dag.
Han lät icke länge bedja sig, utan lade genast i
hop de saker, vi skulle hafva med oss, stoppade fickorna
fulla af det lilla munförråd, vi egde, sprang bort till
länsmannen, och när han kom åter, tog han positivet på
ryggen, sin fiol under armen och gaf åt mig att bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
