Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bönderna besvarade ej Pauls helsning utan gingo
sin väg, och vi trädde in i hålistugan. Den var tom.
Innanför disken satt en fetlagd ocb storväxt qvinna
med ett utseende, som påminde om den vanliga
uplands-typen. Hon kastade en hastig blick på oss och
utropade:
— Hå, kors, jag tror, det är Pålle! Nå, hur lefver
verlden med dig, nu sedan far din hängt sig? Han var
just en riktig galgfogel. Jag sa’ alltid om’en, att han
aldrig skulle sluta som en ärlig menniska. Ja, ni ä’
riktiga skojare der borta i Skärparby, och far din, han
var den argaste af dem, för si, att vara både tjuf och
mördare, det är allt nog, att en kan bli rädd för så’nt
der kringstrykande pack som ni. En evig skam var
det, att far din undgick galgen, för’ den var han mogen
för och . . .
— Nu är det slut med den visan, skall jag säga,
inföll Paul oeh slog sin knutna hand i disken. — Skäll
ni på far så mycket ni vill, men icke så jag hör det,
för se, det tål jag icke. Gif mig nu ett rum åt gossen
här, och mat och öl vill jag ha for oss båda.
— Yill du! skrek qvinnan och såg argt på Paul.
— Men jag vill icke gifva något rum eller någon mat
åt slika mördarungar utan att få pengar i förskott,
ska’ jag säga. Ni ha kanske ingenting att betala med,
och jag ger ej kredit åt tockua som ni.
— Hur mycket skall ni ha för rum öfver natten och
mat i afton? frågade Paul och såg qvinnan stadigt i
ögonen.
Hvad Pauls ansigte uttryckte, kunde jag icke fatta
der jag stod förskräckt och darrande bakom honom, hål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
