Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dre, då ban fick böra tonerna från ett annat positiv. Yi
fortsatte vägen, till dess vi kommo till en af de mest
aflägsna gatorna i staden, der lian stannade utanför ett
helt litet, rödmåladt hus. Här bultade han på den
stängda porten, som snart öppnades af en flicka om tio eller
elfva år, snyggt, men ytterst tarfligt klädd. Kinderna
voro rosiga, ögonen blå och håret guldgult. Det var ett
af dessa friska barn ansigt en, som fröjda själen och
förnöja ögat.
o
— Ah, är det icke Pålle! utropade hon. — Nå
livad mormor skall bli glad, då hon får se dig. Vi ha
gråtit så bittert öfver dig, och vi trodde, att vi
aldrig mera skulle råka dig; men hvem är det, som du har
med dig?
— Bror min, Hanna lilla. Nå, hur lefver ver Iden
med er nu lör tiden?
— Bra, men kom fort in till mormor.
Hanna förde oss in i ett stort, snyggt, men ytterst
tarfligt möbleradt rum. Det påminde mycket om vår
stuga de tider, då vår mor och jag voro ensamma der.
Då jag inträdde, tänkte jag ofrivilligt på den älskade
döda, och jag hade nog börjat gråta, om ej Hanna i
det samma fattat tag i mig och dragit mig fram till en
äldre qvinna, som stod och strök.
— Mormor, Pålle är här! Han har den här gossen
med sig, och det skall vara hans bror, utropade Hanna.
— Se, mormor, en så vacker gosse hans bror är.
Qvinnan vände sitt ansigte emot oss. Det var mildt
som en vårdag. Hon såg ned till mig med vänliga ögon,
klappade mig på hufvudet och sade några ord. Jag
minnes dem icke, men väl, att de gjorde helt godt in i
själen. Hon yttrade till Paul ett hjertligt välkommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
