Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tåligt burit lifvets plågor och arbetat för sitt barn
under tusen försakelser och oräkneliga tårar.
Minnet af henne, som under den senare tiden varit
förbleknadt, framstod lifligt för min själ, och från mitt
barnahjerta gick en suck af outsäglig saknad.
Utan att yttra ett ord hade Paul inträdt. Jag satte
mig på samma pall, på hvilken jag brukat sitta vid
min mors fötter.
Jag grät nu helt tyst. Paul hade kastat sig ned
på bänken, mumlalide:
— Yi hade gjort bättre, Conny, om vi, ehuru trötta,
fortsatt vägen till kyrkoherden. Det är mig ej riktigt
bra här. Jag önskade, att vi aldrig inträdt under
detta tak.
Afven jag kände mig ängslig. Efter minnet af min
mor kom tanken på svarta Stina och Janne. Jag
ångrade nu, att jag öfvertalat Paul att hvila här, och jag
utropade helt ängslig:
— Ja, låt oss gå härifrån.
— Nej, Conny; du har sagt, att du var trött, att
du hade ondt i hufvudet. Vi skola alltså stanna öfver
natten.
Paul ruskade upp de gamla halmkuddarne och
redde till en bädd åt mig, så godt det sig göra lät. Sjelf
lade han sig på bänken utan att taga af kläderna, i
hvilka han hade bankosedlarne insydda. På bordet
framför ena fönstret kastade han påsen med återstoden af
reskassan.
Tröttheten tillslöt snart mina ögon, så att jag
insomnade tungt. Jag hade sofvit flere timmar, då jag i
sömnen uppfångade ett oredigt sorl af röster. Jag ville
vakna, men jag förmådde icke, och likväl föreföll det
Positiv spelarens Son. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
