Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo, herr professor, men . . .
— Här finnes icke några men ... du får . ..
Professorn afbröts af en nysning, och mitt lijerta
stod stilla.
— Aterse din bror, tillade han.
Nu satte han af med sträckande fart in i porten
och uppför trappan, så att jag med möda hann följa
honom. Då vi kommit upp i förstugan, framstammade jag
några ord, som skulle tolka min tacksamhet, men han
ryckte hastigt upp salsdörren och sade i snäsig ton:
— Grå du in till dig och lemna mig i fred.
o
Åttonde kapitlet,
Huru besynnerligt är icke lifvet! Huru fullkomligt
okunniga äro vi ej om, hvad det nästa ögonblicket bär i
sitt sköte! Vi stanna utanför en dörr, vi lägga handen
på dess lås, och vi veta icke förr än dörren går upp,
livad vi skola finna der inne.
Så var det äfven med mig. Professorn hade
försvunnit genom salsdörren, och jag skyndade till min dörr,
fullt förvissad, att min lilla kammare skulle vara lika
öde och tom, som när jag lemnade den. Jag vred om
nyckeln och stod under några sekunder liksom förstenad,
men utropade i den nästa med ett glädjeskri:
— Paul!
Och nu hvilade jag vid den så länge saknade, så
lifligt efterlängtade broderns bröst.
Hvad är att säga om ett dylikt återseende? Intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
