Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunnat vara stoltare och gladare öfver att återse honom,
än jag nu var. Allt det svårmod, som plågat mig
under dessa fem år, hade försvunnit, och jag var åter
samme bekymmerslöse gosse som fordom, då Paul och jag
vandrade omkring med vårt positiv.
Paul åter kunde icke förundra sig nog öfver, att
hans lille Conny blifvit en så stor yngling. Han
betraktade mig med blickar af den mest oförstälda
beundran, då jag förtäljde om mina framgångar i skolan, att
jag fått premium i alla klasser och att jag på hösten
skulle blifva gyjnnasist. Pauls ögon lyste af glädje, och
han utropade gång etter annan:
— Det är ju, lfvad jag alltid sade, att du skulle
bli något ovanligt. Gud välsigne dig, Conny, du är en
präktig pojke, och när du blir så gammal som jag, har
o
du redan varit student ett par år. Ah, hvad det skall
blifva roligt!
Vårt samtal afbröts mot aftonen af professorn, som
helt oförmodadt trädde in till oss. Han sade med sin
vanliga, buttra röst:
— Jag vill säga dig att du och din bror kunna
följa med mig ut till Torparbo (detta var professorns
sommarställe), och stanna der öfver sommaren. Min
hustru och jag fara upp till Stockholm. Jag reser till
Torparbo om en timme, och då skolen I följa med.
Utan att afvakta något svar gick han ut igen.
Nu först frågade jag, huru Paul kommit till Lund.
På mitt spörsmål fick jag det svaret, att Paul
skrif-vit till professorn och frågat, om det ginge an, att jag
finge komma och helsa på honom i Göteborg. Till svar
härpå hade professorn låtit Paul förstå, att han fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
