- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
97

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

renhet och Öf vermod, ansåg jag det hafva varit domarens
fei, att Paul ej bl ef fullkomligt frikänd. Jag skulle nu
egna mina krafter åt att blifva en sträng och omutlig
domare, som en dag kunde klart framdraga min brors
oskuld och baron Lodsteins nedrighefc.

Tiden flög emellertid hastigt, och vi voro snart i

Augusti.

En vacker dag, då Paul och jag talade om den snart
förestående skilsmessan och öfverenskommo att, så vidt
möjligt vore, träffas hvarje år, fingo vi se professorns
trilla köra upp på gården. Jag erfor vid åsynen deraf
en högst obehaglig känsla, ty jag visste, att detta var
signalen tiil mitt och Pauls uppbrott från Torparbo.

Tvenne dagar derefter voro vi också skilda.

Paul hade vandrat bort med sin fiol för att
fortsätta sitt nomadlif; jag återvände till Lund för att å

nyo börja uplugga a.

Mitt forna rum en trappa upp i professorns hus
fick jag nu utbyta mot ett större, som var beläget två
trappor upp och bredvid professorns bibliotek. Det
skildes derifrån endast genom en tunn dörr, som lemnade
honom fritt inträde till mig, när han ville och behagade.

Dagen efter den, då jag blifvit inlogerad i min nya
boning, som var betydligt gladare och trefligare än deu
förra, återkom jag mot aftonen från en längre promenad
som jag gjort för att skingra saknaden efter Paul.

Då jag skulle stiga uppför trappan, kom en karl
springande utför den samma, och vi möttes midt i
trappan.

Jag tvärstannade vid hans åsyn och stirrade på
honom. Afven han betraktade mig, och det med en min,

som uttryckte den största förvåning; men utan att nå-

Positiv spelar ens Son. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free