Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falsk stolthet eller barnslig fåfänga låta förleda mig att
förneka min bord.
De timmar, som förflöto från middagen till aftonen,
voro ganska afgörande tor riktningen af min karakter.
Följande dag skulle jag taga examen till gymnasium.
En vecka hade förflutit sedan Jannes och mitt
första möte i professorns hus. Jag såg honom dagligen;
han borstade mina kläder, passade upp på mig vid
bordet, men ännu hade ej något ord blifvit vexladt oss
emellan. Jag undvek att tilltala honom, och han skötte helt
tyst sina åligganden.
Var det något, som jag önskade eller behöfde, vände
jag mig till pigan, som bäddade, men aldrig till Janne.
Nog af, då en vecka förgått, utan att jag hört
något, som utvisade, att Janne berättat min fars
lefnads-öden, upphörde jag att tänka på honom.
Min uppmärksamhet blef dessutom, sedan jag börjat
på gymnasium, så upptagen af läsningen, att jag icke
hade någon tid öfrig att sysselsätta mig med andra saker.
En dag i medlet af September återvände jag helt
glad från gymnasium till hemmet.
Jag hade riktigt utmärkt mig vid den matematiska
lektionen.
Helt muntert inträdde jag i mitt rum, men
stannade, hejdad af röster, som talade med stor häftighet inne
i professorns bibliotek.
Der brukade det eljest vara så tyst, att man ej
förnam något annat ljud, än knarrandet af den lärde
mannens stöflar, då han promenerade der.
Öfverraskad af att något liknande en träta kunde
försiggå der, lyssnade jag. Mitt öra träffades då af
dessa ord, som fru Wenner med ohejdad häftighet yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
