Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting öfrigt att önska. Dessutom intresserar han mig,
som om han vore min egen son. När du fått höra
detta, vet du äfven, hur du bör och skall behandla honom.
— Han har likväl varit anklagad för stöld, vågade
professorskan invända.
— Det är osanning . . . hvem har sagt det? röt
professorn.
— Wenner, du skrämmer lifvet af mig! utropade
professorskan förskräckt.
— Hvem har sagt, att Fredriksson stulit? Hör du,
jag vill veta det! ropade professorn med otyglad
häftighet.
—■ Vår nye betjent, Janne; han är från samma ort
som Fredriksson, stammade professorskan.
— Ja så.
Professorn hördes gå öfver golfvet och strax
derefter ljöd en ringklocka.
— Hvad tänker du göra? snyftade professorskan.
—• Jag kallar hit Janne för att gifva honom afsked,
svarade professorn.
Några minuter derefter inträdde Janne.
I få men kraftiga ord underrättade professorn
honom, att han genast skulle lemna sin tjenst. Professorn
gaf honom kontant lön till nästa fardag, men han vilie
ej liafva i sitt hus en person, som utspred vanhederliga
och lögnaktiga rykten om andra menniskor. Den, som
skulle tjena hos honom, skulle i första rummet ega den
dygden att kunna tiga och fick icke föra sqvaller.
Janne sökte urskulda sig, men afbröts tvärt af
professorn, som tillsade honom att aflägsna sig och om en
timme vara färdig att lemna hans hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
