Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traktat honom, gissade vara Casper Lodstein, emedan
han hörde till den nya uppsättningen i första ringen och
derjemte hade en påfallande likhet med farbrodern. Utan
att fästa mig vid det svar, han erhöll på sin fråga,
fortsatte jag min väg.
Tvenne dagar senare, då jag trädde in på
gymnasium, märkte jag, att kamraterna sågo på mig med
besynnerliga ögonkast.
Vi hade den dagen matematik, ett ämne, i hvilket
jag var framom alla de andra och som särdeles roade mig.
Hela min taukegång fästes också vid den blifvande
lektionen, under hvilken jag var så upptagen och
intresserad, att jag icke alls gaf akt på kamraterna.
Lektionen var slutad, och jag beredde mig att gå.
Då jag kommit till dörren, trädde den längste och
störste i klassen, Arvid Ahlgren, emellan den och mig,
sägande :
o
— Ah nej, herr matematikus, icke ur fläcken, förr
än du bevisat ett problem, som jag skall ställa upp åt
dig, och hvilket blir qvistigare än dem, du nyss fick
beröm för.
Jag mötte med stolt blick min angripare, som var
den klenaste i klassen i fråga om kunskaper, men den
starkaste då det gälde kroppskrafter.
— Nog tror jag mig kunna lösa hvilket problem,
du vill gifva mig, svarade jag.
— Godt; kom, skall jag rita upp ett.
Vi gingo fram till taflan. De öfriga kamraterna
samlade sig omkring oss. Ahlgren tog kritstycket och
skref:
uOm den, som stjäl, är lika med en tjuf, hvad är då
den som varit anklagad för stöld ?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
