Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru sträf och ordkarg professorn än var till sitt
väsen, hade lian likväl gifvit mig så många prof af
välvilja och intresse, att jag icke kunde tvifla på hans
vänskap och deltagande.
Med mulet sinne företog jag mig en lång promenad
för att slippa sammanträffa med någon af de unga, som
säkert skulle gjort mig tusen frågor om orsaken till mitt
förändrade utseende.
Tanken på mitt sorgliga fädernearf oeh den fläck,
som anklagelsen för stöld salt på mitt lif, utgjorde
mina följeslagare. Jag gjorde mig sjelf den frågan, om jag
verkligen i framtiden skulle lyckas få bort dessa
skuggor, eller om de skulle komma att åtfölja mig och
öf-ver framgångens solljusa dagar sprida dysterhet och
sorgo *
Jag hade under dessa betraktelser fördjupat mig i en
hög och stor skog. Sommarvinden drog suckande genom
furuträdens toppar, och det föreföll mig, som om denna
väldiga suck utgjort ett eko af det missmod, som utgick
ur mitt bröst.
Trött af vandringen och min enformiga
tankegång, kastade jag mig ned på den mjuka ljungen, aftog
hatten och lät vinden svalkande fläkta omkring mina
tinningar.
Den som aldrig känt, huru vanäran bränner, livilka
qval den föder, i synnerhet i ett ungt sinne, som reser x
sig upp mot den oförtjenta skymfen, den skall få svårt
att sätta sig in i mitt själstillstånd eller fatta, huru
ömtålig jag var för allt, som hade något sammanhang
härmed.
Ungdomen är vida känsligare för förödmjukelser, än
mannaåldern, derför att sjelfkänslan vanligtvis är vaksam*
Positiv spelarens Son. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
