Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
le ha sagt. Vid stora landsvägen stannade vi. Hon
visade åt venster, sägande:
— Gå vägen rakt fram, till dess ni kommer till en
stig, som tager af åt höger; följ sedan den, och ni
kommer då till ett åkerfält. På andra sidan om detta reser
sig kyrkan. När ni får se den, hittar ni säkert till
prostgården.
Hon höjde på hufvudet och vek af åt höger. Jag
hann knappast framstamma en tacksägelse, innan hon var
försvunnen.
Denna lilla episod gaf mig mycket att fundera på.
Hittills hade jag icke egnat en tanke åt något, som
kunde benämnas kärlek. Alla dylika förhållanden voro mig
fullkomligt obekanta.
Jag hade varit i föga eller rättare sagdt alldeles
ingen beröring med flickor och således icke kommit att
sysselsätta min fantasi med den rol, herr Amor spelar.
Under mitt vistande i prostgården var jag för
första gången i dagligt umgänge med flickor af min egen
ålder.
Prostens döttrar voro glada, trefliga och hurtiga
flickor, men icke i minsta mån farliga för en yngling, sådan
som jag. De hade också tagit mig om hand, såsom
snälla, äldre systrar, hvilka uppbjuda allt för att göra
lif-vet gladt och angenämt för bröderna.
Nu deremot fogade ödet, att jag helt hufvudstupa
kastades in i en kärlekshistoria. Jag hade lyssnat till
ord, som tolkat varma känslor, bitter smärta och
lågande harm. Jag hade bevittnat, huru en q vinna
tillbakavisat en mans ömhet; jag hade i hans ansigte läst
de q val, han dervid erfor. Jag hade sedan hört ett rop
af smärta från henne, sett ett skönt qviunoansigte ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
