Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dande i tårar ooh slutligen kornmit i direkt beröring med
denna samma flicka, som genom sin fägring ovilkorligen
måste slå an på en yngling. Allt, hvad som oroat och
plågat mig, trängdes å sido. Hela min tankegång fästes
uteslutande vid henne, som i mina Ögon liknade en af
himlens englar.
När jag kom hem till prostgården, var det middag
och vi satte oss genast till bords.
Jag hade alltid min plats bredvid yngsta dottern?
Lotta. Det dröjde icke länge, innan jag ryckte fram med
frågan, om det bodde någon familj i gran skåpet, som
hette Engberg.
Lotta såg på mig med en min, som om jag frågat,
huruvida solen gaf ljus åt dagen, eller något annat som en
hvar borde veta.
— Kors, så du frågar! utropade Lotta. — Engberg är
ju egaren till Engsgård; vet du icke det?
—■ Nej, Lotta lilla, jag har aldrig hört er nämna honom
och kan oj erinra mig hafva sett det der herrskapet, när
de andra grannarne varit bjudna, svarade jag.
— Det har du icke heller, ty gubben Engberg reser
aldrig bort. Ilan liar podager oeh är mycket skröplig.
Icke heller är han särdeles sällskaplig af sig, och
sockenborna tycka icke riktigt om honom.
— Nå, än hans hustru och barn då? Jag förmodar,
att han har båda delarne, inföll jag.
— Ja, en dotter har han; men hustrun är död för
många år sedan.
— Har dottern också podager? frågade jag och log
emot Lotta, som började skratta, så att hon visade alla
sina stora, hvita tänder.
— Åh nej, du, Berta Engberg ar en fin flicka, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
