Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit uppfostrad borta. Hon har endast två gånger
sedan moderns död besökt hemmet, den ena gången då
hon var tolf år och den andra förliden sommar. Båda
gångerna stannade hon blott sex veckor hos fadern och
reste sedan åter bort. Hon har fått sin uppfostran i
utlandet, och så skall hon liafva alldeles rysligt stora
talanger och kunskaper.
— Vet du, om hon är hemma nu? frågade jag.
— Nej, det vet jag icke; men hvarför gör du så
inånga frågor om Engbergs?
Vid dessa ord rodnade jag och kunde i hastigheten
icke ån na något passande svar. Sanningen kände jag
mig icke hågad att omtala. Till lycka i min stora
förlägenhet fans det vid bordet en person, soni alltid hade
öronen öppna, då det handlade om nästan, och alltid var
redo att afgifva svar på gjorda frågor. Denna person
var ej någon annan än prostinnans ogifta syster, fröken
Juliana Grön.
Hon hade, då jag började mina spörsmål om egareu
på Engsgård, spetsat öronen. Vid Lottas sista svar blef
det Juliana alldeles omöjligt att längre iakttaga tystnad.
Hon inföll derför tvärt, innan jag hunnit hemta mig:
— Berta har redan tre veckor varit på Engsgård,
och det förundrar mig, att Lotta icke vet det. Hon
skall ju gifta sig, Gud bevars, och bröllopet skall väl
stå på Engsgård, kan jag tänka; men rätt konstiga äro
de historier, som gå om henne. Man säger . . .
— Gif hit potatisfatet, Juliana! ljöd prostens röst
med en sådan skärpa, att Juliana hoppade till på stolen,
ryckte till sig potatisfatet och lemnade det åt svågern,
som i det samma yttrade:
— Låt du Engsgårdsborna vara i fred, kära sväger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
