- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
132

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ska; du vet ju, att jag ej tycker om, att man i mitt hus
förtäljer historier om grannarne.

Juliana blef röd som en tuppkam och sväljde i
förtreten ett stycke bröd, som så när kostat henne lifvet.
Lotta flög upp och började med icke lätt hand bulta
kära moster i ryggen, under det hon hviskade till mig,
att pappas ord icke voro särdeles lättsmälta.

Middagen var slut, och vi stego upp från bordet.

Flickorna troppade af ut på gården, der de slogo
sig ned med sina arbeten under ett par stora träd. Jag
ämnade just följa dem, då moster Juliana slog sig ned
på forstuguqvisten, der jag stod.

— Har Conny sett Berta Engberg? började bon och
stickade med flygande fart på en grof ullstrumpa.

— Ja, blef mitt enkla svar.

*— En obegripligt vacker och fin flicka, icke sant?
sade moster Juliana med en hvass blick.

Jag gjorde en jakande böjning på hufvudet ocli en
rörelse för att aflägsoa mig; men detta ingick alldeles
icke i Julianas plan, hvarför hon helt hastigt sträckte
ut en mager, knotig hand och fattade tag om min arm,

sägande:

•— Kom och sitt här en stund, får jag säga Conny
ett klokt ord. Ja så, du tycker, att Berta är vacker
Det är nog flere än du, som tycka det samma. Här lär
vara en förnäm herre, som vistats på Glastorp, hvilken
kommit hit endast för hennes skull och som dagligen
lär fara till Engsgård. Fästmannen är ännu ej kommen,
skall jag säga, och fästmön söker under tiden trösta sig
på bästa sätt med den förnäme herrn, kan man tänka.

— Det är icke sant, inföll jag häftigt.

— Icke! utropade Juliana. — livat af vet Conny

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free