Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ryckte mig lös från henne, sade att det var
ovärdigt att så tala om sin nästa, och rusade bort,
liksom jag fruktat, att hon skulle förfölja mig. Utan att
beräkna, hvart det bar af, hade jag sprungit ned i
trädgården och direkt in i en löfsal, der jag kastade mig ned
på en bänk.
Hvilket ökadt intresse min nya bekantskap fick
genom Julianas berättelse, kan lätt inses. Den unga
flickans far hade fördomen emot sig, alldeles som min, och
hon skulle således erhålla ett lika sorgligt fädernearf, som
jag fått.
Om hon i mina ögon före Julianas berättelse var
skön, så blef hon efter den ännu mera hänförande. Hon
stod för min inbillning såsom en uppenbarelse från en
bättre verld.
Länge fick jag emellertid icke öfverlemna mig åt
dessa drömmar, ty en glad stämma ropade mig. Det
var Lotta.
Att icke hörsamma kallelsen var mig omöjligt. Jag
reste mig också genast för att gå henne till mötes, men
hann icke längre än till iöfsalens ingång då hon stod
framför mig.
— Hvad i all verlden gjorde moster Juliana, som
jagade dig på flykten? Hon friade väl icke! utropade
Lotta och skrattade af hjertans grund, — Nå, kära du,
svara . . . hvad var det för ömma saker, gumman sade?
— Hon talade om Engbergs, svarade jag och
kunde icke afhålla mig ifrån att instämma i Lottas
munterhet.
— Så, hon berättade väl familjens historia, som hon
likväl icke det minsta känner till; men moster Juliana
tycker det är roligt att fantisera om sin nästa. Nå, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
