Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frihet att inträda. Jag klef också djerft på ocli
nappade med det samma fatt i Hannas hand, sägande med allt
det galanteri, en student kan nedlägga i sina ord:
— Kalla mig Conny, såsom förr, och var icke så
främmande, kära, snälla Hanna.
— Icke går det an, svarade hon .blygt och drog
undan handen, i det hon hoppade af öfver den lilla gården.
I nästa ögonblick inträdde vi i det stora, snygga
rummet.
Moster Grönqvist stod och strök, alldeles som då
jag första gången gjorde mitt inträde i denna boning.
Allt, från det minsta till det största, var sig
fullkomligt likt, och om ej Hanna stått framför mig såsom en
fullvuxen mö, skulle jag bestämdt kunnat tro, att tiden
stått stilla.
— Mormor! utropade Hanna med samma glada röst
som för nio år sedan. — Gissa hvem jag har fört med
mig? Ingen mer och ingen mindre än Pauls bror . . . herr
Fredriksson.
Gumman slängde ifrån sig strykjernet och vände
sig tvärt om. Den gamla hade åldrats obetydligt.
— Nå, det var då visst och sant, att det var en
glädje att få se honom, och riktigt hederligt var det,
att han sökte upp oss. Han har blifvit en präktig och
galant herre, har Paul berättat. Gud välsigne honom,
sade hon och räckte mig handen.
Jag tillbragte hela förmiddagen hos moster
Grönqvist och försummade för första gången en föreläsning.
Efter att i ett år hafva glömt moster Grönqvist och
Hanna, blef jag nu en nästan daglig gäst hos dem.
För att icke göra mig bättre, än jag var, måste jag
tillstå, att mina besök egentligen gälde Hanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
