- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
150

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hennes ovanligt vackra ansigte hade gjort ett lifligt
intryck på initt lättrörda hjerta, så att jag efter två
eller tre besök var förtjust öfver öronen.

Jag uppvaktade henne ined blommor, konfekt och
böcker. Jag passade på henne, då hon gick ut, för att
säga henne några vackra fraser, och jag infann mig
företrädesvis, då jag visste, att mormor var borta.
Dessemellan gaf jag gumman presenter för att bibehålla mig
i hennes ynnest.

Den gamla, goda qvinnan log så godt emot mig och
såg i mina handlingar icke något annat än ett
bemödande att återbetala henne den välvilja, hon bevisat mig
och Paul.

Tacksamhetsbevis af en student mot en gammal
qvinna, som har en vacker dotterdotter, äro alltid
tvif-velaktiga och böra väcka misstro, hvilket de likväl icke
gjorde hos moster Grönqvist.

Hanna var emellertid mera klarseende. Hon
fruktade mina artigheter och blef i sitt uppförande kallare
och otillgängligare. Detta retade och stegrade mitt
tycke. Jag kunde icke begripa, hvarför hon skulle vara
så främmande, och jag kände min egenkärlek grymt
sårad af, att hon icke kunde förmås behandla mig med
den vänlighet, jag ansåg mig hafva rättighet att fordra.
Tycket för Hanna blef härigenom häftigare, än dem jag
haft förut, emedan de vanligtvis icke räckt längre än
en vecka; men detta varade i månader och det i ett
ständigt stigande.

Jag brann, jag svärmade, jag skref vers, jag
rumlade för att trösta mig, när Hanna varit allt för oblid
emot mig.

Kamraterna hade icke haft särdeles svårt att få re-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free