- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
153

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





förut varit Öfverenskornmet, att hela studentkårens
sångförening skulle sjunga i parken på aftonen. På
eftermiddagen samlades sångarne, oek vår lilla tvist glömdes.

Dagen derpå var jag bjuden till en af professorerna,
tillika med några kamrater, och det gick således två
dygn om, innan jag, trots min längtan att få träffa
Hanna, kunde besöka henne.

På tredje dagen mot aftonen vandrade jag med
lätta steg till det lilla rödmålade huset. I alla fickor hade
jag apelsiner. Jag var fullkomligt säker på att hafva
besegrat Hannas köld, och jag öfvertänkte, huru jag på ett
rätt tydligt sätt skulle kunna göra henne klart, att jag höll
af henne. Jag hade visserligen sagt henne det många
gånger, men nu skulle jag säga henne det med andra
ord, och så, att hon skulle blifva tvungen tillstå, att jag
var henne kär, hvilket jag tog för alldeles afgjordt,
ehuru hon ej velat visa mig det.

Då jag bultade på porten, fick jag vänta en god
stund innan den öppnades, och när den gick upp, var
det icke Hannas hlida och vackra ansigte, som mötte mina
blickar, fttan en gammal, ful q vinna, som brukade hjelpa
moster Grönqvist att tvätta. Jag frågade om madam
Grönqvist var hemma, och fick då till svar:

— Nej, gumman är borta; men Hanna är der
inne, och det är väl henne, herrn ändå helst vill råka.

Jag var allt för otålig att få träffa Hanna och allt
för lycklig af underrättelsen, att hon var ensam hemma,
att fästa någon vigt vid gummans ord. Jag skyndade
förbi henne och stod i nästa ögonblick innanför tröskeln
af det rum, som inneslöt föremålet för min passion. Jag
kom likväl icke längre, utan blef stående under några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free