- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
157

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der med lättrogna menniskor: från att icke misstro
någon eller något, misstro de allt och alla.

Sedan jag bönfallit, förestält och talat förgäfves,
visades jag på dörren med följande ord:

— Yi hafva, talat nog, och han gör bäst att gå;
eljest kunde han lätt göra mig så förargad på flickan,
att hon på ett ännu svårare sätt finge betala kalaset.
Han aflägsnar sig i alla fall härifrån såsom en äkta
slyngel till herre, som satt en ful fläck på en flickas
rykte, och detta har han gjort med Hanna, som Paul
hållit kär i så mänga år och med hvilken Paul ämnat
gifta sig. När man som herr Fredriksson blifvit
förflyttad till herreklassen, så anser man det för en ära att
förstöra fattiga flickors heder. Jo, jo, det är allt något
att skryta af för kamraterna, när man super sig full
med dem om qvällarne och sedan i fyllan går att
sjunga utanför stackars Hannas fönster för att gifva hela
staden del af sina hyggliga handlingar. Han har just
på ett präktigt sätt lönat bror sin, ocli det säger jag:
sätt aldrig foten inom min dörr, så framt han icke vill
bli utkörd.

Jag gick, men i hvilken sinnesstämning!

Instängd på mina rum, tillbragte jag aftonen och
natten med att gå igenom mitt lif under min
akademitid. Jag öfverraskades då af den upptäckten, att jag
hejdlöst öfverlemnat mig åt alla möjliga nöjen både
förnedrande och icke förnedrande. Det lättsinne,
hvarmed jag talat om Hanna för kamraterna, det sätt,
hvarpå jag gifvit mitt tycke till känna, det rykte, jag
förvärfvat, att icke vara noga, då det gälde
kärleksaffärer, allt föreföll mig lumpet och ovärdigt. Ja, så
mycket ovärdigare, som mina utsväfniugar och mitt skryt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free