- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
167

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



het för mina kamrater. Paul hade kunnat aflägsna sig,
utan att man haft någon reda derpå, i fall jag icke ifrån
första aftonen, då jag gjorde mina storsinta och höga
föresatser, annorlunda beslutat. Jag fann det oförenligt
med min rättskänsla och hvarför icke till och med min
stolthet, att jag skulle förneka min egen hroder. Jag
hade också beslutat att, då den första sorgtiden efter
gumman Grönqvist var förbi, visa Paul, att jag alldeles
icke ansåg mig behöfva blygas öfver att erkänna, det vi
voro bröder.

Pauls födelsedag inföll någon tid efter begrafningen.
Jag beslöt att fira denna dag med en större sexa, till
hvilken jag ämnade inbjuda mina nationskamrater.

Jag hade en hel vecka förut utfärdat bjudningen.
Qvällen före tillställningen bad jag Paul komma till mig
den följande aftonen något tidigare än vanligt. Jag
hade bestämt tiden till klockan sex.

Då Paul inträdde, yttrade jag helt muntert:

— Du vet ju, att det i dag är din födelsedag, och
du måste derför gå med mig till hotellet. Jag har bestält
oss enskildt rum, och der skola vi fira din födelsedag.

Paul kunde icke säga nej. Vi följdes åt arm i arm.
Då vi kommit till hotellet, tog jag vägen upp till ett
sidorum, som gränsade intill salen, der sexan skulle intagas.

Min brors klädsel var, såsom alltid, i högsta grad
egen. AJsserligen blef det icke fullkomligt samma
disharmoni nu, som då han var en spenslig yngling och bar
kläder, gjorda åt en gammal karl; men det oaktadt var
rocken alltid så bred emellan axlarna, att den såg ut,
som om den hängt på en klädhängare, pantalongerna
släpade på hälarne och vesten hade samma oemotståndliga
begär att lerana en hvit skiljemur emellan dess nedre kant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free