Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerhet om man är en helt ung man och temligen
lättsinnig, såsom fallet var med mig.
Herr Lagerskog tycktes emellertid alldeles icke
erfara något obehagligt intryck vid min åsyn. Han hade
synbarligen glömt förtretligheten, då jag sprang om kull
honom, och helsade med den största förbindlighet samt
sade tusen vackra saker om det nöje, han erfor att åter
råka mig. Han hade hört så mycket godt om mig och
lyckönskade mig att ha slutat mina studier samt
uppnått den ålder, då man är sin egen förmyndare.
Karlen pratade alldeles gränslöst. Jag kände mig
retad af hans artighet och harmsen öfver, att hans
ordström alldeles beröfvade mig nöjet att få samtala med
hans hustru.
Sedan herr Lagerskog sladdrat en hel timme utan
uppehåll, ordat om den eleganta verlden och
societetslif-vet i allmänhet, fallit i extas öfver Laris, i beundran
öfver London, samt uttryckt sitt förakt och sitt
missnöje med allt svenskt, uppdrog han åt sin hustru att
ursäkta honom hos mig för att han måste aflägsna sig.
Han hade en så ömtålig kroppskonstitution, att han icke
längre vågade utsätta sig för sjöluften. Han tålde ej
vid blåst: den retade hans nerver; han tålde ej vid
solsken: det hetsade hans blod; och sjögången verkade
ofördelaktigt på hans matsmältning. Han var i högsta grad
beklagansvärd, ty naturen hade icke gifvit honom en
sådan berghelsa, som hans hustru fått, och dervid
suckade han, aftog artigt och forsigtigt hatten samt
aflägsna-de sig.
Sedan mannen gått. började Berta och jag att
konversera.
Jag var allt för egenkär att känna den ringaste för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
