Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da axlar och en gång, hvari armarne togo lika ifrig
del som benen. Sedan lian helsat på sin principal,
Berta ocli gästerna, klef lian med några långa, raska steg
fram till Gertrud, med hvilken han genast inledde ett
ganska lifligt samtal.
— Har den nye notarien anländt? frågade Gertrud.
— Ja, ty värr, svarade Wicker och suckade på ett
komiskt sätt.
— Hvarför säger notarien ty värr?
• •
— Derföre att karlen är oemotståndlig. Annu. har
ej någon flicka, fru eller enka kunnat se honorn, utan
att förlora sitt lugn. Jag vet på förhand, att han skall
taga ifrån mig alla mina eröfringar, och jag funderar
storligen på att gå och dränka mig.
Notarien tog upp en snusdosa och tog sig en väldig
pris. I det samma hördes steg i salen. Tvenne herrar
inträdde. Den ene var en gammal militär, den andre
en ung, elegant kavaljer, klädd efter sista modet. Hela
lians väsende var så fullkomligt en dandys som möjligt.
Han förde sig med all den säkerhet och ledighet, som
vanan vid sällskapslifvet och medvetandet af yttre och
inre företräden kan förläna.
Han bugade sig först för Gertrud, emedan hon stod
honom närmast.
— Min dotter . . . notarien Wenner, yttrade
Lied-gren.
Notariens ögon halkade förbi Gertrud, utan att en
enda sekund dröja vid hennes blomstrande ansigte, och
\
riktades på Berta.
— Fru Lagerskog och notarien äro ju bekanta
förut, om jag ej bedrager mig, sade Liedgren och såg på
Berta. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
