- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
218

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom i Tyskland, som jag befann mig ansigte mot ansigte med
denne man, hvilken jag hade att tacka för allt.

— Tillåt mig att göra en fråga, sade grefven och
fixerade mig. — Ar fru Lagerskogs man om bord?

— Ja, det är han, svarade jag och blottade mitt
hufvud, såsom en underordnad inför sin chef.

— Man har sagt mig, att han är sjuk.

— Han har varit det, men är nu bättre.

— Jag tackar för upplysningen och ber er ursäkta
mina frågor; men jag är gammal bekant till fru
Lagerskog . . . mitt namn är Strålkrans . . . och nu torde ni
tillåta mig att få veta, till hvem jag vändt mig med
mina spörsmål.

— Mitt namn är för närvarande AVenner, men var
ursprungligen Fredriksson. Troligen ljuder detta namn
främmande för herr grefven, och likväl är jag i skuld
hos grefven för allt hvad jag eger och allt hvad jag är-

Min röst var osäker, då jag talade.

— I skuld hos mig? upprepade grefven. —
Omöj-ligt, jag kan icke erinra mig, att våra vägar
sammanstött förr.

— Jo, i Tyskland för omkring sexton år sedan, inföll
jag. — Herr grefve, ni ser i mig den lille positivspelaren,
som genom er förvandlades till en rik gosse. Om herr
grefven glömt denna händelse, så är det likväl omöjligt
för mig att glömma min välgörare eller den stora skuld,
hvari jag står till herr grefven.

— Ah, nu minnes jag! utropade Strålkrans i en
ton af öfverraskning, hvarefter han drog samman
ögonbrynen och tillade nästan sträft: — Jag önskar af hela
min själ, att ni, liksom jag, förgäter, att vi
sammanträffat der borta. Om jag då var nog lycklig att förskaffa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free