Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag gick in. Hvad jag egentligen ville, stod icke
riktigt klart för mig; men det föreföll mig, som om jag
icke kunde uthärda att lefva, om jag icke finge tala vid
lienne.
Jag satte mig på ena soffan och lutade mitt hufvud
emot hennes kappa, som hängde på väggen, tryckande
till mina läppar en liten schalett, som jag sett henne
bära.
Några ögonblick förflöto, derefter öppnades dörren,
och Berta inträdde. När hon fick se mig, ville hon
genast aflägsna sig; men jag fattade henne hårdt om
armen och sade med dämpad och upprörd röst:
— Hända livad som helst, ni får icke aflägsna er,
förr än ni hört mig. Eljest gör jag icke hvad rätt är.
Knappast hade dessa ord gått öfver mina läppar,
förr än hyttdörren rycktes upp, och Lagerskog stod
framför oss. Bakom honom såg jag kapten Ström.
— Hvad vill detta säga! röt Lagerskog, utan att
betänka, det han genom sin besinningslöshet gaf siu
hustru till pris åt alla de personer, som kommo ned från
däck.
Jag hann icke svara, ty i det samma frasade en
klädning; min nya bekantskap från däck tittade in och
sade helt ogeneradt, vänd till Lagerskog:
— Det vill säga, att herrns fru och jag liafva
samma hytt, och jag finner det ganska opassande, att herrn
gör intrång här.
Derpå vände hon sig till mig med de orden:
— Hur kan ni så glömma er, min herre, att ni gör
besök i min hytt! Såg ni då icke att jag var på däck?
Jag borde verkligen blifva ond på er. Gfif mig nu min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
