Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da, yra Gertrud, badande i tårar! Hvad har då liandt ?
Tala, säg, hvad är det, som så bedröfvar dig?
— Oron i mitt bröst är det, som gör att jag
gråter, hviskade Gertrud och slog armen om Bertas lif. —
Berta, jag är kär! tillade hon med nästan ljudlös röst,
i det hon lutade sig mot vännen.
— Men icke i grefven?
— Nej, nej, nej; jag älskar någon annan . . . någon,
som är långt mera värd kärlek än grefven.
— Och hvem skulle det väl kunna vara?
— Gissar du ej?
Gertrud såg upp i Bertas ansigte. Detta var
blekare än eljest, troligen en följd usli månens strålaru.
— Det är väl aldrig Wenner! utropade Berta.
— Hvilken annan kunde det väl vara? stammade
Gertrud.
— Detta har jag icke ett ögonblick misstänkt,
återtog Berta. — Du har varit så otvungen i ditt sätt emot
honom, så litet brydd och lemnat grefven ett så
oinskränkt företräde, att du verkligen behöfver säga mig,
att jag gissat rätt, för att jag skall tro det.
— Ack, Berta, från första ögonblicket Wenner
trädde in i detta hus, var mitt hjerta hans! Begäret att
qväsa hans egenkärlek försvann, och jag önskade blott,
att. . . att . . . han skulle finna mig älskvärd.
— Och likväl har du ofta under dessa veckor
yttrat dig ogillande om honom, sagt, att han föreföll som
en vekling, hvilken lefde och hade hela sitt behag i
moderna kläder, beqvärna rum och läckra måltider.
— Ja, jag har sagt det, må hända stundom äfven
tyckt, att han fäste bra stor vigt vid rikedomens
njutningar. Men hvad mera? Dessa fel blefvo i mina ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
