Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gerna; men jag fruktar, att farbror kommer att
misstaga sig.
— Orsaken är, att du önskar bespara dig plågan af
att längre vistas under samma tak som Wenners fästmö.
I)u skulle icke i längden kunna förblifva dens vän, som
står emellan dig och honom.
Häradshöfdingen talade med en ton, liksom hade han
förhört en brottsling.
— Bäste farbror, jag förutsade ju, att farbror skulle
misstaga sig om mina bevekelsegrunder, ocli jag
bönfaller. låt mig resa utan att farbror genom några falska
gissningar låter mig erfara, att farbror ieke om mig har
den goda tanke, jag anser mig förtjena. Det skulle djupt
smärta mig, om den rubbades utan alla anledningar.
Häradshöfdingens ansigte ljusnade. Han slöt den
ena af Bertas händer i sina.
— Tack för de orden, sade han, — jag skall
minnas dem; men om de ej varit uttalade utan all bel
ydelse, så ber jag Berta: res icke, utan stanna.
— Jag skall komma åter, men nu måste jag bort.
Farbror har lofvat uppfylla min bön, låt mig derför icke
längre bedja.
Häradshöfdingen öppnade munnen för att säga
något; men dörren gick upp, och Gertrud kom in för att
underrätta fadern, att länsmannen önskade tala vid
honom.
Med en min, som röjde, huru föga angenämt detta
besök var, allägsnade sig Liedgren:
Gertrud intog den plats, fadern lemnat, och
utropade, när de blefvo allena :
— Berta, jag vet icke, hur det är med mig, men
allt sedan balen förefaller det, som om mitt glada lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
