Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen. Den är en dålig kristen, som ej kan möta lidandet
och ödmjuka sig inför smärtan. Tro mig, när sorgens
dagar inträffa, skall du nog blifva stående upprätt. Jag
känner dig bättre, än du känner dig sjelf.
Berta klappade Gertrud och drog henne till sig,
under det hon fortfor att tala vänligt och allvarligt.
Gertrud åhörde henne tigande. Slutligen meddelade Berta
henne sitt beslut att resa bort på en tid. Vid
underrättelsen härom började Gertrud storgråta, alldeles som
ett öfvergifvet barn. Hon påstod, att Bertas
aflägsnan-de skulle blifva inledningen till något rätt ledsamt, och
hon anklagade Berta för brist på tillgifvenhet, då hon
kunde öfvergifva henne. Berta hade dere timmars arbete,
innan hon kunde lugna henne.
Gertrud hade sedan baldagen varit sig olik.
Hennes eljest jemna lynne hade blifvit häftigt och ömtåligt.
Bertas tillämnade resa gaf anledning till ett utbrott.
Vid middagstiden var Gertrud gråtögd,
häradshöf-dingeu tyst, Conny sade då och då ett och annat ord,
och Wicker lät maten tysta munnen.
När middagen var förbi, gick Gertrud fram till
fästmannen, sägande:
— Nå, Conny, skall du icke fråga, hvarför jag
gråtit?
— Min söta Gertrud, jag har verkligen icke vetat,
att du fält några tårar, svarade Conny.
— Det vill säga, att du ej sett på mig under hela
middagen.
Conny rynkade otåligt ögonbrynen.
— Se så, nu blir du ond igen, inföll Gertrud
half-gråtande, — och ändå borde du vara mycket, mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
