- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
263

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag nödgas det oaktadt vara angenäm och hjertlig mot
en fästmö, som jag icke älskar.

Allt detta skulle jag likväl, såsom en man med kraft
i vilja, och orubblighet i föresatser, kunna gå i land
med, om min fästmö vore något annat än en vacker
flicka, som tror, att till hennes rol af förlofvad hör
att ständigt klibba vid fästmannen, sladdra om
kärlek, så fort vi äro allena, samt oupphörligt fråga, om
jag älskar henne. Under de fcrsta veckorna smekte det
min egenkärlek, att se mig älskad och tillbedd. Jag
glömde dervid, att jag hade Gertruds lätthet att
förälska sig att tacka för, att jag af Berta blifvit
öfverta-lad att fria. Jag fann en förströelse i att gifva akt
på, huru Gertrud i allt fogade sig efter mina
önskningar och aldrig hade någon annan vilja än min.

Men snart förlorade detta sitt behag, det blef
enformigt. Hennes gränslösa ömhet, hennes begär att
ständigt vara med mig, satte mitt blod i jäsning. Hon
tröttade ut mig med sitt tal om, huru lycklig hon var
och skulle blifva. Under det hon dagligen beskref sin
sällhet, utstod jag verkliga själsmarter, och en känsla
af leda fattade mig.

Om jag varit kär i Gertrud, skulle detta eviga
ordande om hennes ömhet, dessa barnsliga känsloyttringar
ha tråkat ut mig. Huru mycket plågsammare blir ej
allt detta nu, då jag icke älskar henne!

Efter två månaders förlofning var jag till den grad
utledsen på Gertrud, att jag icke alltid kunde heherska
min otålighet, utan ibland tillät mig utbrott, som jag
sjelf ogillade, men hvilka likväl ingenting förbättrade
eller förändrad’e i vår ställning. Allt, hvad jag dermed
vann, var, att Gertrud riktigt gjorde till ett studium

»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free