Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utan att afvakta något svar höjde Lodstein rösten
och sade, vänd till Conny:
— Nå, hvad tycker notarien om sången? Sjunger
icke den der göken rätt bra?
Vid dessa ord blickade positivspelaren upp. Hans
ögon föilo på Conny, och dervid färgades ansigtet af en
mörk rodnad. Sången tystnade ögonblickligen. Conny
åter hade vid baronens tillrop rest sig och svarade helt
lugnt:
— Ja, han sjunger så bra, att jag fiuner mig
föranlåten att gå ned och tacka honom.
Conny närmade sig nedgången.
– Kanske notarien vill gifva honom dessa
silfver-mynt från mig? sade Lodstein och räckte några sådana
åt Conny.
— Jag är fullt förvissad om, att han icke vill taga
emot någon gåfva af baronen, äfven om den bars fram
af mig.
Conny gick, och Liedgren, med sin skarpa
observationsförmåga, hade gjort den iakttagelsen, att det fans
något slags förbindelse mellan Conny och den der
positivspelaren, som Lodstein hade reda på.
När Conny aflägsnat sig, meddelade baronen, att
han ganska väl kände positivspelaren, emedan han,
baronen, varit nödsakad att en gång uppträda
såsom-angifvare emot honom. Baronen hade för många år
sedan förlorat en dyrbar ring, som positivspelaren
tilleg-nat sig. Som något öfver sexton år förgått sedan dess,
förmodade baronen, att den ki ingvaiulrande sångaren icke
mera låtit förleda sig till något brott emot eganderätter,
efter hari ännu gick omkring och sjöng. Baronen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
