- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
288

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vinst; men ni torde ursäkta, om jag ieke kan tiena edra
egennyttiga och ärelystna beräkningar. Förlofningen
emellan er och Gertrud är bruten. Er återstår endast
att sända henne ringen och att återbekomma den, ni
gif-vit. Och nu har jag sagt allt, hvad jag har att saga.

Häradshöfdingen reste sig. Under det han talat,
hade Conny stått med högburet hufvud och marmorns
blekhet på pannan. Han gjorde icke minsta min af att
afbryta, utan lät Liedgren helt obehindrad framslunga de
stränga och förödmjukande orden. Det syntes, att
Conny beslutat tömma den bittra kalken af fadrens skam
ända till draggen. När häradshöfdingen reste sig, tog
Conny ett steg emot honom och sade med en röst, lika
kall och lugn, som om det handlat, icke om honom, utan
om en rättegång:

— Såsom domare, bekant med rättvisans kraf, torde
häradshöfdingen medgifva, att jag försvarar mig, sedan
anklagelsen emot mig blifvit uttalad. Jag skall blifva
så kort som möjligt, och sedan må våra vägar skiljas.
Då jag af professor Wenner blef adopterad såsom son,
hade han i en skrifvelse till mig förklarat, att han
önskade, det min faders brott genom denna handling
skulle blifva jordad i glömskans graf. Han fordrade af mig,
i fall jag ansåg mig fäst vid honom genom något
tack-samhetsband, att jag skulle undvika att åter upplifva
de sorgliga minnen, som vidlåda min far. Jag var
genom adoption professorns son, hans arfvinge, och
verl-den hade icke vidare något att göra med den, som skänkt
mig lifvet. Detta, herr häradshöfding, var min
fosterfaders önskan. Han hade i allmänhet den uppfattningen,
att det var mannens handlingar, hans duglighet,
kunskaper och intelligens, som bestämde hans värde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free