Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskat utan genkärlek, ock jag sökte en vän, som under
vandringen genom lifvet skulle komma mig att glömma,
hvad jag lidit.
— Oeli denna vän var jag ämnad att blifva! Du
kade således endast en ljum tillgifvenhet att gifva i
utbyte mot min varma och hängifna ömhet? Dock, det är
förbi!
Hon räckte honom handen, sägande nästan ohörbart:
— Farväl, min högt älskade! Må den gode Guden
göra dig så lycklig, jag önskar! Haf tack för denna tid
af sällhet, som flytt!
— Gertrud! utropade Conny och tryckte hennes hand
med häftighet till sina läppar.
Gertrud drog den hastigt undan och i nästa minut
var hon ur rummet.
.Det fordrades tiere sekunder, innan Conny återkom
till sig sjelf. Hade fadern sårat hans stolthet, så hade
dottern förödmjukat honom inför hans samvete.
Conny hade kommit till Liedgrens hus med harm
och bitterhet i hjertat; han gick derifrån nedslagen af
ånger. Den unga flickans afskedsord inneburo en så hög
grad af kärlek och glömska af sitt eget jag, att Conny
kände blygsel Öfver sitt uppförande.
I hvarje menniskas lif finnes en vändpunkt, då
karakteren vanligtvis erhåller sin bestämda pregel. Så var
fallet med Gertrud. Den brutna förlofningen utgjorde
en af dessa händelser, som på ett mäktigt sätt skulle
gripa in i hennes själs utveckling.
Gertrud hade aldrig vetat, hvad en smärta, en
genomgripande sorg eller en förkrossande olycka ville säga.
Hon hade gått på rosor, hvilka varit belysta af lyckans
solsken, och. hon hade icke ens kunnat tänka sig möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
