Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheten af, att på hennes väg skulle finnas några törnen,
eller att hennes hjerta kunde träffas af ett hårdt slag.
Hon hade tagit för afgjordt, att hon vid första
hemsökel-se af sorgen skulle duka under och dö.
Och nu hade Gertrud likväl drabbats af den
bittraste smärta, hon kunde erfara. Hon hade emottagit det
förkrossande slaget utan att vackla, utan att en suck
eller en tår undfallit henne.
Gertrud stannade innanför den dörr, som hon
tillslutit efter sig, då hon lemnade Conny, och lutade sig
mot dörrposten för att uppfånga de sista ljuden af hans
steg. Kär de bortdogo, dignade hon ned på tröskeln och
blef liggande der en lång stund. De färglösa läpparne
rörde sig, hon framhviskade en bön.
Nu hördes en annan dörr öppnas, och steg
nalkades. Gertrud reste sig hastigt. Det var Berta, som kom.
— Hur är det, Gertrud? frågade hon. — Du är så
blek. Har något obehagligt förefallit emellan dig och
Conny?
Gertrud räckte sin venstra hand emot henne med
orden:
— Conny och jag äro icke mera förlofvade.
Berta stirrade på Gertrud. Denna fortfor:
— En gång skall jag förklara dig allt ... nu icke,
ty jag kan ej tala derom. Jag skall likväl innan kort
ega mod att göra det. Underrätta min far om livad som
passerat, så besparar du mig en plåga. Det är icke jag,
utan Conny, som brutit förlofningen.
Hon tryckte Bertas hand och gick ut.
Den unga enkans utseende röjde den största oro och
ångest, då hon såg efter Gertrud. Hon trädde ut i sa*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
