- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
330

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fängelset o. s. v. Sedan jag derom gifvit allt det
besked, jag kunde, gick hon tvärt ifrån mig och
bevärdi-gade mig icke med ett ord vidare under hela aftonen.

Enkan, jag menar fru Berta, är sig i det närmaste
lik: vacker och stel. Nog kunde jag vara frestad att
våga mitt ståtliga skägg uppå, att något förefallit
emellan henne och Liedgren. Huru vida den senare fått
riktigt klart för sig, att Berta alldeles icke har lust att
para i hop sin ungdoms sommar med hans mannaålders
höst, vet jag icke bestämdt; men säkert är, att den
stolte mannen icke mera söker hennes sällskap. Han är
artig, men kall som en frusen fisk.

Nu kommer jag till det besattaste af hela
historien.

Morgonen efter damernas återkomst till Bro vik,
saknade man Gertrud. Hon hade gifvit sig af till Strängnäs,
hette det, i och för något, som hon glömt. Häradshöfdingen
och jag hade för mycket att tänka på för att sysselsätta
oss med det, som föranledt Gertrud att resa till staden.
Vid middagstiden frågade Liedgren Berta, om hon hade
sig bekant livad Gertrud glömt, som fordrade, att hon
sjelf reste för att hernta det. Sent på aftonen återkom
fröken, med rödgråtna ögon och ett utseende, som gaf
tillkänna, att hon icke funnit hvad hon sökt. Jag
stod i salen vid ett fönster, då hon inträdde. Hon
såg mig icke, utan tog vägen in i salongen, der Berta
satt. “Hvar har du varit!“ hörde jag denna fråga. —
“I Strängnäs hos den arresterade Paul, “ svarade Gertrud.
“Jag har tillbragt flere timmar med att tala vid honom.
Han ar fullkomligt oskyldig, det viste jag förut, han är
ju bror..." Till hvem fick jag aldrig veta, ty Liedgren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free