Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en skygg blick. — Släpp mig in, så skall jag säga
er något, men jag måste vara min väg innan dagen gryr
för den hunden, länsmannen, har en lång tid hållit jagt
efter mig. Jag är dock icke den, som godvilligt låter
taga mig.
Hon inträdde i rummet och slöt dörren efter sig,
sägande sakta:
— Jag kommer från den der uslingen, baronen. Han
vill icke hjelpa Janne; men se, det skall han nu få
betala.
Hon gned sig i pannan, och blicken irrade med ett
besynnerligt uttryck omkring rummet. Derefter satte
hon sig på stolen invid dörren och återtog:
— Ni är Pålles bror, ni kan icke tåla baronen och
ni skall rädda Janne. Ja ha, ni skall göra det, för
annars blir det Pålle, som får stanna i sticket.
Jag lofvade henne, att om Janne kunde räddas,
skulle jag försöka att göra det. Sedan hon erhållit denna
försäkran, började hon en ganska dyster berättelse, för
hvilken jag i all korthet vill redogöra.
Den gick långt tillbaka och började vid den tiden,
då Barsk var soldat vid samma regemente som Lodstein
var underlöjtnant. För att få en klar bild af
händelsernas gång, måste en redogörelse om de Lodsteinska
familjeförhållandena förutskickas.
Fabian Lodsteins far hade varit gift två gånger.
I första giftet egde han en son, fideikommissarien till de
Lodsteinska egendomarne. Denne son var Caspers far.
Andra gången, han gifte sig, var det med en enka, i
livars fägring och älskvärda karakter han förälskat sig.
Hennes namn var Carlon. Genom henne blef han
styf-fader till en dotter och en son. Den förstnämnda va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
