Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När betjenten lemnade mig, gick jag fram till
sybordet. Jag tog upp broderiet och betraktade det. Bertas
händer hade säkert helt nyss vidrört det samma. Sedan
jag en lång stund med en viss rörelse hållit det i mina,
böjde jag mig ned för att upptaga den på golf vet
liggande näsduken; men just som jag reste mig upp, hörde
jag fraset af en klädning och vände mig hastigtom. Jag
var fullkomligt säker på, att den inträdande skulle vara
Berta; men jag bedrog mig, det var. .. Gertrud.
iJå jag vände mig om, stannade hon helt bestört vid
min åsyn, men hemtade sig likväl genast, gick emot mig
och sade:
— Den, jag minst af alla väntade att träffa här, var
verkligen Conny Wenner.
Hon räckte mig handen, bifogande med intagande
vänlighet:
— Men om det var ett oförväntadt möte, var det
derför icke mindre kärt att återse vännen.
Hon lade en viss tonvigt på ordet vännen, liksom
hon genom detta enda ord velat befria mig från allt
tvång och försätta oss båda i en naturlig ställning till
livar andra.
Jag fattade den framräckta handen och försäkrade,
med mindre stadig stämma, än den hvarmed hon talat,
att för mig kunde ej något möte vara angenämare.
Likväl måste jag erkänna, att oaktadt min vana att
umgås med menniskor, fann jag mig allt utom väl vid
detta sammanträffande. Det var mig omöjligt att
antaga den obesvärade ton, som Gertrud lyckats tillegna sig,
och detta harmade mig. Långt mera hade det smekt
min egenkärlek, om hon varit förvirrad, och jag den, som
åt vår opåräknade téte-ä-tete gifvit en mera obesvärad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
