- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
368

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

prägel; men denna fördel hade Gertrud icke lemnat mig.
Hon började också genast tala om likgiltiga saker,
underrättade mig, att Strålkrans oeh Berta voro ute på en
promenad, att de rätt snart skulle återkomma och bjöd
mig taga plats, medan jag afvaktade deras återkomst.
Sjelf satte hon sig vid sybordet och tog det broderi, jag
några minuter förut haft i mina händer under förmodan,
att det var Bertas.

Gertrud frågade mig, när jag kom till orten, huru
länge jag ämnade stanna der o. s. v., och omtalade, att
hon skulle blifva hos Berta till Juli, då hon tänkte
återvända till Brovik.

Under hela första halftimmen var Gertrud den, som
ensam skötte konversationen. Jag sade blott några
enstaka ord och kunde icke afhålla mig ifrån att låta mina
ögon oafvändt hvila på det öfver arbetet nedböjda
hulvu-det. Gertrud hade, från den stund hon tog sitt broderi,
icke en enda gång lyft ögonen derifrån, utan fortsatte
att sy ifrigt.

Det var öfver tre år sedan jag såg Gertrud
Lied-gren sist. Hade dessa år verkligen åstadkommit en
sådan förändring, som jag tyckte, att hon undergått, eller
såg jag henne nu med andra ögon än då? Svaret härpå
vore svårt att gifva. Hvad jag bestämdt vet, är, att
ju mer jag betraktade den unga flickan, dess vackrare
föreföll hon mig. Sådan Gertrud satt der, förekom hon
mig såsom typen af en intagande och älsklig qvinna, och
då jag dertill öfvertänkte, huru hon uppfört sig, hvilken
god engel, hon varit för Paul och Hanna, huru hon glömt
och förlåtit det onda, jag gjort henne, erfor jag en
Önskan att få falla till hennes fotter och tacka henne. Men
det fans inom mig en röst, som hviskade: “Hade henne

’Y2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free