Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en öfvermodig blick och satte sig vid hennes sida. T
det han drog stolen helt nära kusinens, började han prata
om väder och vind, om jagt och fiske. Men till min glädje
fick han icke fortfara länge, utan Gertrud afbrot honom
tvärt och vände sig till mig. En stund derefter helsade
jag på grefven och grefvinnan.
Jag stod framför Berta lika lugn, som om jag för
henne aldrig hyst annat, än en broders tillgifvenhet;
mitt hjerta slog ej en enda takt fortare, och jag erfor
ej ens något, som liknade saknad öfver att hon var förlorad
för mig.
«
Aftonen tillbragtes ganska angenämt. Gertrud
talade i alla ämnen med en lätthet, som i högsta grad
förvånade mig, och uttryckte sig väl. Jag tänkte dervid:
— H varför var hon icke denna älskvärda q vinna,
då vi voro förlofvade? Jag skulle då icke haft så lätt
att återgifva ringen.
Då jag orn aftonen vände tillbaka till prostgården,
egde jag blott ett föremål för mina tankar, och detta
var Gertrud.
Grefven hade bedt mig rätt snart förnya besöket,
efter som jag nu kom att blifva en af deras närmaste
grannar.
Hela natten förföljde mig Gertruds bild, och då jag
helsade den följande dagen, erfor jag en känsla liknande
smärta, vid tanken på, att Gertrud och jag icke kunde
blifva något annat för hvar andra, än livad vi nu voro:
vänner, det är sant, men detta var allt för litet.
Under den tid, jag gästade i prostgården, besökte
jag dagligen Engsgård.
Gertrud och jag gjorde ridpromenader till sammans.
Vi talade om Paul, och jag roade mig att berätta Ger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
